Kom just in från balkongen där jag spray-målade en tavla, en space painting. Finns massor me videor på Youtube var folk målar så ni kan kolla där om ni inte vet vad jag talar om.
Målningen blev helt okej så jag tror jag ger bort den som julklapp tillsammans med lite choklad åt nån. Kommer just gå ut o måla en till för att ja ska ha julklappar åt alla jag har lovat julklappar åt.
Ett fenomen som fascinerar mig är att när man målar så i stunden så verkar tavlan helt perfekt och nästa dag eller senare då man slänger ett öga på den igen så är den helt förskräcklig. Jag undrar vad det ärsom orsakar den där illusionen av förträfflighet.
Nu är detta ett inlägg enligt mig! Morshh!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
de e samma sak me dikter, ena dan e den "asbra" å nästa da vill man bara skrota den.
man är sin egna värsta kritiker säjer dom ju :o
för mig är det dock tvärtom. jag kan avsky en målning, skiss etc i månader för att sedan inse att den faktiskt är fantastisk. man kan behöva lite perspektiv. när man är mitt uppe i skapandet blir man lätt blind.
Skicka en kommentar